torsdag 8 oktober 2015

Ett år har gått

Det här inlägget började jag skriva den 7oktober men postade aldrig då jag inte hittade bilden. Dags nu; 

Idag har det gått ett år sedan jag genomgick min ALIF, Anterior Lumbar Interbody Fusion, på Stockholm Spine Center.

Jag minns oron inombords och tårarna som rann på vägen mot operationen som igår, trots att jag var helt trygg med min fantastiska kirurg Svante och trots att operationen gjordes för att jag skulle bli fri från de kroniska smärtor som begränsade mitt liv. 

Idag kan jag med glädje säga att beslutet att operera var bland det bästa jag gjort och det känns så skönt att kunna skriva det.

Även om vägen tillbaka kanske inte alltid varit alldeles spikrak (vilken väg är det?) så är jag idag så oändligt mycket bättre än innan operationen och jag är så innerligt tacksam.

Vänster höft, varifrån de tog benmassan, är fortfarande inte helt återställd men begränsar mig inte nämnvärt längre, och gällande känseln i vänster lår så är den också på god väg tillbaka, inte mycket bortfall kvar nu. Stannar det såhär så kommer det inte vålla mig några större obehag. Tror dock att jag nog kommer att kunna bli helt återställd med ytterligare tid, för jag ser framsteg fortfarande.

Höger ben, där jag hade mycket ischias innan operationen, kommer kanske aldrig bli helt smärtfritt (risk finns att det är ärrbildning på nerven efter att den låg i kläm i och med att smärtan inte helt försvunnit) men nu är det på en hanterbar nivå (och ibland nästan inget alls) och en enorm skillnad nu mot tidigare är att nu är den påverkbar via stretch tex, vilket den inte var förut när nerven var klämd.

Själva ryggen är i princip smärtfri! Majoriteten av tiden är den det. Skillnaden mot ett år sedan är enorm. 

I dagsläget går jag fortfarande hos sjukgymnast, men nu så sällan som var tredje vecka och hon hjälper nu mer ffa till med träningsupplägg för en stark bål och jämn benstyrka.

Jag har kommit tillbaka på hästryggen, jag har köpt gymkort och simkort och jag är på väg tillbaka mot mitt rörliga liv i stort. Även om de sträckor jag önskar fortfarande ligger en bit framåt i tiden, så ser jag dem nu anas lite i horisonten och det gör mig så glad. 

I dagarna har jag börjat fylla i ettårsenkäten från SweSpine, svenska ryggregistret. Där får jag verkligen svart på vitt vilka skillnader det är i min status för ett år sedan och idag. 

Jag är som ni förstår väldigt glad över att kunna blicka tillbaka och känna mig så nöjd <3 Beslutet var rätt. 

Nu ska jag fortsätta bygga upp kroppen grundligt för att slippa fler operationer i framtiden, och jag är väldigt motiverad!


 Tillägg; För några veckor sedan var jag på ettårskontroll på Spine. Kotorna är nu ihopväxta och benbildningen har gått bra! Läkaren nöjd och tror att de kvarvarande nervproblemen kommer att ge med sig med mer tid. Jag fick order om att nu leva mitt liv som jag vill helt utan inskränkningar och restriktioner (förutom att sova på magen ;-) )! Hurra!! Blir nervproblemen sämre nu så är det temporärt och bara att ta mig igenom, känns bra!

måndag 5 oktober 2015

Kroatien

Första veckan i september så var det dags för min systers och min födelsedagspresent till vår pappa när han fyllde 70år i våras. Han har i många år drömt om att segla i Kroatien, och tog skepparexamen för ett gäng år sedan för att kunna hyra båt där nere. Sedan har det bara inte blivit av. Tills vi helt sonika gav honom en sådan resa i present <3

Bara han och vi två, massor av pappa-döttrar-tid.

Vilken resa det blev! Magisk! Ett minne för livet för oss alla. 

Vi blandade hamnar (Trogir, Hvar, Vis) med att ligga på svaj i vikar. Solade, badade, umgicks, sov, tränade (jag simmade minst 30min per dag och kom ut på tre löpturer tillsammans med syster (i 35-gradig värme, puh!), så himla skönt!), läste böcker och bara myste i största allmänhet. Vi hade otrolig tur med vädret, strålande sol varenda dag och minst 30grader varmt. När vi återvände med båten till hemmahamnen för hemresan så kom molnen och regnet i samma stund som vi lade till, helt otroligt.

TACK pappa och syster för en fantastisk vecka! <3






Kroatien är definitivt ett land att återvända till! Gärna på segelbåt igen, och med hela familjen ombord! 

Tillbaka på hästryggen!

Skedde för ca 1mån sen, efter 1,5års uppehåll! Lycka...<3 Så vant, så hemtamt, så rofyllt <3

Kroppen har svarat bra så från och med oktober så är jag officiellt medryttare på systers fina Bosse. En fantastisk häst som jag är stolt uppfödare till <3

2 dagar i veckan blir det - lagom med tanke på all annan träning som behöver hinnas med.