Årets bästa Gekåsfynd!

En svamp och frukttork!

Sen den inhandlades så har vi gjort mängder av torkade äppelringar (äppelchips som de heter här i familjen) i den och idag var det premiär för svamp.

Fina svärfar kom med en korg med trattkantareller, gula kantareller och en smörsopp häromdagen. Fantastiskt eftersom jag inte kan plocka själv nu!

Trattkantarellerna var de som fick bli premiärsorten att torka. Det känns som att de blev kanonbra! Betydligt snabbare än äpple var de på att torka till sig, smidigt, enkelt och GOTT till vinterns grytor och annat :-)

Tre veckor

Och jag är fullständigt medicinfri sen snart 36h tillbaka! Lycka!!!

Såklart har jag mer ont nu än med medicinerna men det är fullt hanterbart och det känns otroligt skönt att veta hur kroppen känns "på riktigt". Sätesmusklerna är rent bedrövligt korta, ryggmusklerna lika så... Töja, töja, töja, töja och så töja lite till, alltså!

Ingen smärta i magen alls, nästan i alla fall, och den gamla utstrålningen i höger ben är i princip borta. Det tar sig!

Två och tre år av saknad

Mina hästar är mig väldigt väldigt kära.

Idag för tre år sedan förlorade jag hästen med stort H i mitt liv, Basiliqa.

Ett år senare så när som på ett par dagar, så förlorade jag hennes sista son, Bilbao, även kallad Boris.

Jag saknar dem fortfarande så tårar rinner i mellanåt.

Detta foto togs bara ett par dagar innan Basiliqa galopperade vidare, ett foto som säger mer än tusen ord.

Jag känner en enorm glädje över att ha fått ha en så fantastisk häst i mitt liv, och den relationen vi hade. Tack och lov att jag har två av hennes avkommor kvar hos mig <3

Den nakna sanningen

Ser ut såhär. 

Jag har bestämt mig för att jag lika gärna kan dokumentera denna läkning också, dvs såret. Hoppas det inte väcker anstöt hos någon. 

Nu när jag ser bilden så kan jag förstå att de rekommenderar kirurgtejp i 6mån för finast möjliga ärr ;-) Så nu är tejpen på igen, jag tog av den för att duscha.

Att hela nedre delen av magen fortfarande är så svullen beror på att de sytt väldigt väldigt rejält under huden. 

Jag känner nu ändknutarna tydligt och enligt kirurgen så är allt sytt med dubbel tråd och som sagt väldigt väldigt rejält. Ändarna är surrade en massa varv för att stå pall hostningar, nysningar och annat och kommer att vara kvar i upp emot ett halvår innan kroppen tagit hand om tråden och allt är läkt. Lite spännande sån där kuriosa, tycker jag.

Min kirurg ringde upp idag igen och kollade läget med ben och annat. Jag fick lite tips på övningar för benet för att se till att inte stora lårmuskeln börjar förtvina som det kan bli när det blir smärtblockader i det område som det är för mig. Imorgon ska jag prova att öka på mina små promenader lite till.

Kirurgen undrade om det är värre än jag föreställt mig innan, men det tycker jag definitivt inte. Jag är ingen som direkt funderar över smärta och dylikt i förväg, särskilt inte när det kommer till okända situationer. Jag fokuserar på att ta det som det kommer, så fungerar jag. Hantera eventuella problem när de uppstår, inte i förväg om det går att undvika - blandat med en stor portion realism och fakta. En strategi som hjälpt mig många gånger och som jag är väldigt glad för. Det är svårt att beskriva exakt hur jag menar, men det var i alla fall skönt att ärligt kunna svara "-nej, inte alls" till kirurgen.

Idag har jag haft massor med trevligt fikabesök här och jag klarade att sitta längre än jag gjorde innan operationen innan smärtan ökade, hurra! :-D Full fart framåt! Små steg i alla fall!

Nu - sovdags!

Två veckor

Idag är det två veckor sen operationen. 

Det firades med att min käre far skjutsade mig till lasarettet här hemma för att plocka bort agrafferna runt snittet. Allt såg fint ut förutom på ett ställe där det glipade lite i huden (dock inte ett öppet sår), det är på samma ställe som det vätskat igenom förbandet lite.

Nytt litet omslag där som skall sitta en vecka så skall det vara läkt sen och så kirurgtejp över resten. Det rekommenderades att jag ska ha det i ett halvår (!) för snyggast möjliga ärr. Byte av tejp varje gång jag duschar, naturligtvis. Inga solstrålar på ärret på ett år, men det sitter så pass lågt att det bör inte bli några problem.

I övrigt så mår jag ganska bra :-) Var lite för snabb med att minska på det långtidsverkande morfinet (korttids har jag inte behövt på över en vecka) sett till benet och följdsmärtor av det så i helgen så ökade jag tillbaka igen. Ger det någon dag till innan jag provar att minska igen.

Blir mer och mer rörlig även i vänsterbenet, så idag tänkte jag utöka min lilla "promenadrunda" litegrann. Går nu mer med ett ben per steg i trappen och jag kan sitta upp längre och längre stunder utan ökad värk. Det går framåt, alltså! :-) Det är jag väldigt glad över även om jag får erkänna att jag kanske inte har världens bästa tålamod alla gånger ;-) Bra tålamodsträning det här, alltså! :-)

En vecka

Har gått sen operationen. Vid den här tiden fick jag äntligen komma in på rummet efter det långa uppvaket och ringa alla oroliga där hemma.

Jag måste säga att det går över förväntan sett i ett stort perspektiv. Visst är jag fortfarande väldigt orörlig - i princip helt beroende på vänsterbenet - men det går framåt för varje dag.

Det är ändå en stor operation jag gjort.

Jag äter ännu ganska stora mängder medicin men mindre än de första dagarna och imorgon ska jag börja trappa ner morfinpreparatet enligt schema. Det tror jag inte ska bli några problem. Jag har inte behövt behovsmorfinet på några dagar redan.

Tyvärr har det stora såret varat lite, ska ringa och höra om jag ska åtgärda det på något vis imorgon.

Det var veckans summering det!

Imorgon hoppas jag på att ta mig ut en liten kort sväng för första gången, spännande...

Omtanke

Får så mycket fin omtanke av nära och kära <3

Telefonsamtal, sms, kort, blommor, magasin, böcker, godis... Jag är verkligen rik som har vänner och familj som bryr sig om mig <3

Ett urval vackra blommor;

Eftersom jag ännu inte tar mig utanför dörren så får jag ju dessutom njuta maximalt av prakten.

Tack all fina!!

Flygplanet Bravo

Efter att lillebror fick en racerbil på en av sina virkade mössor så lade storebror in ett önskemål om att få flygplanet Bravo (från filmen Flygplan) på en av sina.

Sagt och gjort!

Det var ett alldeles lagom litet rehabprojekt här hemma på soffan.

Virkad på frihand, i Tildagarn, virknål 3.

Sonen blev nöjd och glad, kul!

Tomtekompisar

Två nya tomtar har tillkommit till skaran här hemma.

Båda har jag virkat enligt ett mönster från Järbo; http://media.jarbo.se/patterns/pdf/91422_low.pdf

Den stora i Hooked Zpagetti med virknål 10, den lilla i Järbos Luva med virknål 5.

Den stora kan fungera som dörrstopp, den är delvis fylld med grus. En riktig hustomte!

Roliga att göra, och ganska snabbt gick det dessutom!

Nu är det jul här i vårt hus...

Den lilla slutfördes på sjukhuset;

Tillsammans i väntan på att komma upp på vinden tills julen är här på riktigt;

Hemma igen!

Nu är jag hemma sen ett par dagar.

Gissa hur skönt det är, även om alla på sjukhuset var fantastiska! All heder åt jobbet de gör, och hur noga de var med oss alla.

Min kära mor hämtade mig på sjukhuset och en fin sjuksyster skjutsade ner mig till entrén via Apoteket i en rullstol - tyvärr fungerar inte vänsterbenet nog för längre promenader ännu.

Mamma hade på min begäran köpt med sig tårtor till personalen, det kändes som det minsta jag kunde göra efter så fint omhändertagande. Oavsett om det är deras jobb eller ej att göra just det de gjorde, så tycker jag man ska försöka visa så mycket uppskattning man kan, när man kan det. Det finns ingen som inte gillar uppskattning för ett bra jobb resonerar jag :-)

Här hemma går det sakta men säkert framåt. Jag är lite trött av tabletterna, och tar fortfarande sprutor med blodförtunnande, men så har det ännu bara gått 5dagar sen operationen. På det stora hela mår jag bra! Det är egentligen bara vänsterbenet (varifrån de plockade benmassa) som är något bekymmer tycker jag nog och det blir stadigt bättre det med.

Idag har jag tex bara en fysisk ålder av sisådär 92år, igår var den 93år och i förrgår ytterligare något år ;-) Jag återfår och mer känsel i vänster ben och svullnaderna börjar att minska.

Idag har dagen största insats bestått i att baka en kladdkaka med barnen till söndagsfika. Med div små pauser så stod den till slut i ugnen och god blev den <3 

"Jättemumsig!" och "Smaskens!!" var lillens summering.

 

Lillen tycker att elvispen låter för mycket och tar det säkra före det osäkra...sötnos.

Resten av dagen har fördrivits på soffan med barnen vid min sida delar av dagen, läsandes böcker, syendes på sykort eller läggandes pärlplattor. Hjärtebarnen! De pysslar om sin mamma efter bästa förmåga <3

(Observera min allt igenom fantastiske make i bakgrunden, för tillfället bytandes blöja. Han är verkligen min klippa i livet och just nu får han ju av förklarliga själ rodda med precis ALLT inkl. hjälpa mig med det mesta. Allt utan ett pip, såklart. Som jag älskar den mannen!! <3 )

Nu försöker jag sova för natten men nervpirrandet i vänsterbenet lever sitt eget liv. Förhoppningsvis somnar jag ändå om en stund. God natt på er!

Längtan <3

Igår var den här juvelen (store sonen), maken och pappa på besök. Som jag längtat <3

Dagen idag har rullat på. Konstigt hur dagarna kan gå utan att jag gör ett dyft mer än att äta, träna på att gå, ta mediciner och vila. Har haft besök av min kirurg två gånger idag också, de är verkligen fantastiska på att ta hand om sina patienter här! 

Jag har som jag nämnt tidigare problem med vänster ben där de tog benmassan, och det kan ta ganska lång tid att läka, så imorgon kommer kommunen förbi hemma med griptång och strumppåtagare (konstigt ord...). Det kommer att behövas kan jag säga...

I övrigt går det framåt. Jag har hankat mig korridoren ner och tillbaka helt utan hjälp nyss, heja heja! Tidigare idag så klarade jag att duscha en stund, om än sittandes - vad underbart skönt!

Som ny!

Mellan diskarna som skruvarna är fästa i så sitter en "korg" fylld med mitt eget ben från höftkammen. Min egen disk var så pass nedbruten att jag nu är en en knapp centimeter längre med korgen istället för disken.

Nyss har delar av älskade familjen varit här <3 <3 <3 Gissa om det var härligt att få krama om dem?

På benen!

Hittills idag så har jag "gått" (läs stapplat fram hängande på ett gåbord ;-) ) 2ggr fram och tillbaka i korridoren. MVG på det enligt sjukgymnasterna och sköterskorna. Känns himla bra!

Dränaget, katetern, droppet och morfinpumpen är nu bortkopplat så nu är jag fri från slangar.

Jag mår förvånansvärt bra måste jag säga! Bättre än förväntat. Lite lågt blodtryck gör mig lite snurrig och vänster ben är lite upprört med smärta i höften och känselbortfall i benet (pga att den transplanterade benmassan till ryggen togs från vänster höftkam, och då flyttades känselnerverna undan en stund, men känselbortfallet skall klinga av om några dagar) men såret på magen och själva ryggen känns över förväntan som sagt! Jag är förstås full med allsköns smärtlindring och det är därför jag mår så pass bra, men det är ändå skönt att känna att det fungerar enligt plan.

Nu har jag nyss ätit lunch (sittandes på sängkanten!!) och nu tänkte jag sova en stund innan det är dags för röntgen.

Sedan kommer maken, store sonen och pappa och hälsar på! <3 Tyvärr är lillen för förkyld för att få åka med :-( och det känns tungt för saknaden efter dem alla är stor, men jag är glad för dem som kan komma i alla fall! Pojkarnas snälla gudmor kommer och passar lillen under tiden <3

Avslutar med en bild på magen, svullen och dan men ändå;

Over and out för nu!

Idag är första dagen

...på resten av mitt nya liv. Om mindre än en h rullas jag till operation.

Natten har varit tuff och många tårar har trillat under morgonen vid tankar på barn och familj. Nu är det att blicka framåt och uppåt som gäller. Jag gör ju det här inte bara för min skull utan även för deras.

Har nyss dubbelduschat för sista gången och rengjort varje por av kroppen. Håret skriker efter balsam nu, kan man säga...

Har tagit 7 olika tabletter och fått infarten på handen på plats.

Nu kör vi. Nu bara SKA detta bli bra!

Nu är det dags

Nu är tiden kommen, jag är inskriven på Stockholm Spine Center och har fått träffa kirurgen samt tagit ett sista blodprov. 

Imorgon är det dags för operationen.

Jag dubbelduschade med descutan hemma imorse och har nyss fått två högar med attiraljer inför kvällens och morgondagens duschningar.

Ojoj vad mycket som rör sig i huvudet nu...

Utsikten från rummet på avdelningen, ganska fint faktiskt!

Fantastiska kollegor

Jag har väldigt väldigt fina kollegor. 

Idag lite extra omtänksamma och fixade fint "inför operationen-fika" och de hade dessutom köpt en fantastiskt fin present som pepp!

Denna kommer bli underbar kalla och deppiga dagar under sjukskrivningen <3