12 veckor

Senaste 7 veckorna har försvunnit i en orgie av renovering (som tur är inte av oss utan av inhyrda hantverkare!) och alla beslut därtill, skadad häst och en massa annat.

Jag har försökt fokusera på min rehab även om det har stundtals inte varit helt lätt. Jag har hela tiden blivit stadigt bättre, tills nu på slutet när ena hästen skadades svårt och julledigheten sedemera blev ett faktum för hela familjen, då jag helt enkelt omedvetet ansett mig friskare än jag uppenbarligen är, och gjort alldeles för mycket. Nu har de gamla nervproblemen i höger ben kommit tillbaka som ett allt annat än önskat brev på posten, så nu blir det till att backa igen. Min fantastiske läkare ordinerar att töja, töja och åter töja sätesmuskulaturen då det förmodligen är korthet i den som får nerven att tro att den är i kläm igen trots att den med säkerhet går fritt nu efter operationen. Så nu är det vila och töja som gäller fram till jobbstart.

Jag är heltidsjukskriven fram till imorgon, och därefter på halvtid under januari till att börja med. Jag kommer att börja den 8:e och skall sedan jobba varannan dag, enligt rekommendation av min läkare.

Min sjukskrivning förlängdes i slutet av november till att även inbegripa december på heltid då vänster ben inte läkt enligt plan och saknade en hel del styrka och rörlighet. Jag var upp till Spine Center och träffade deras sjukgymnast igen, och fick en rad bra övningar för att hjälpa till på traven. Det i kombination med att på läkarens inrådan återgå till smärtstillande inför viss typ av träning för att försöka få rätsida på den smärtblockad min kropp skapat i vänsterbenet.

Idag är det 12 veckor sen operationen. Kort tid i vårdsammanhang, rätt lång tid för en otålig patient (även om jag verkligen inte förväntat mig att vara bra vid det här laget, inte alls!). Ser jag tillbaka vad som hänt sen jag skrev sist, när blott 5 veckor gått, så är det ändå en milsvid skillnad. "Bara" att fortsätta töja, träna och ha tålamod, alltså... ;-)

Ärret idag - det tar sig!

Sug...

Jag vill, jag vill, jag VILL!!

Tålamod, tålamod, TÅLAMOD...

Fem veckor

Så har ytterligare en vecka lagts till handlingarna. En vecka som inte haft så stort fokus på rehab som önskat då de varit en hel del beslut, fix och trix men renoveringarna här hemma, hästarna och en del annat. Nu är de flesta beslut tagna, hela källaren tömd osv så nu är det åter till fokus på min kropp. Den behöver det. Det är lätt att slarva med töjning och annat när tankarna upptas av tusen andra saker. När axlarna åker upp av anspänning så jag skulle behöva det som mest. Skärpning.

Veckan har dock inneburit framsteg om än inte lika markanta. Jag går bättre och bättre, med längre steg och mer kraft. Även bättre tempo. 

Jag går även mycket bättre i trapporna och vänsterbenet lyder mig bättre och bättre vid påklädning etc även om det fortfarande är stor skillnad mot höger. 

Nervproblemen i vänster ben är oförändrade mot för en vecka sedan tycker jag nog. Möjligtvis att känseln kommit tillbaka lite mer på insidan av låret. Höger är i princip helt bra! Fortfarande lite känningar i vaden och baksida lår som innan op:en men med mycket mindre intensitet. Skönt!!

Såret läker bra. Det är ett par partier som fortfarande glipar lite men på det stora är det bra.

Dagens nakna sanning (klistret från tejpen är horribelt svårt att få bort :-P);

Mot för 3v sen;

Framsteg!

Fyra veckor

Veckorna går fortare än förväntat, det är redan fyra veckor sedan operationen idag.

Jag märker inte lika stora förändringar från dag till dag längre, men från vecka till vecka märker jag stora skillnader.

Jag kan gå längre, jag kan gå så pass mycket snabbare att jag inte längre ser opererad ut vid första anblicken (nästan, i alla fall... :-P ) och jag går obehindrat i trapporna här hemma, om än inte helt obegränsat ännu. Jag kan sitta och långfika eller äta middag en längre stund utan problem och såret är nästan läkt.

Det tar sig, alltså! 

Jag sover lite dåligt för jag får värk efter längre stunder i samma position, men vad gör väl det. Jag är fortsatt på väg framåt!

Renoveringsdax!

Som genom ett trollslag (nåja..) så förvandlades vårt hem till ett renoveringskaos.

Vi har länge väntat på att fixa vårat badrum som haft alldeles för många år på nacken för sitt eget bästa. 

Förväntad tid för hantverkarna att komma  var i slutet av månaden, men i fredags ringde de och hörde om de kunde börja denna vecka istället. Då de även skall fixa 3 av 5 rum i källaren så blev det därmed en hel del att tömma och fixa i helgen, kan man säga! Bland alla grejer fanns samtliga mina hästprylar, förutom de få saker som finns hos beridaren där han är nu. Så nu är allt sorterat och tvättat, puh!!

Igår kom så hantverkarna och satte full fart direkt, så nu är det snart färdigrivet. Imorgon gissar jag att de börjar riva i källaren också. 

KUL att det äntligen är dags!! Även om det härmed är slut på sovmorgnarna för min del..., de drar igång kl 07 i sedvanlig hantverkaranda. Tur att jag har kommit så pass långt i återhämtningen redan! :-) Hoppas att detta inte skall påverka den negativt.

Lite förebilder på projekten;

Pappen delvis på plats!

Ett stycke demonterat badrum.

Och ett st rivet dito.

Källaren i dagsläget (det syns inte på bilderna hur dåligt gjort det är i verkligheten);

Och evakueringsrummet (som annars är groventré och som vi lämnar orört några år till);

Det kommer att bli kanonbra när allt är klart! :-D Återkommer med materialval och annat i ett annat inlägg, en annan dag.

Årets bästa Gekåsfynd!

En svamp och frukttork!

Sen den inhandlades så har vi gjort mängder av torkade äppelringar (äppelchips som de heter här i familjen) i den och idag var det premiär för svamp.

Fina svärfar kom med en korg med trattkantareller, gula kantareller och en smörsopp häromdagen. Fantastiskt eftersom jag inte kan plocka själv nu!

Trattkantarellerna var de som fick bli premiärsorten att torka. Det känns som att de blev kanonbra! Betydligt snabbare än äpple var de på att torka till sig, smidigt, enkelt och GOTT till vinterns grytor och annat :-)

Tre veckor

Och jag är fullständigt medicinfri sen snart 36h tillbaka! Lycka!!!

Såklart har jag mer ont nu än med medicinerna men det är fullt hanterbart och det känns otroligt skönt att veta hur kroppen känns "på riktigt". Sätesmusklerna är rent bedrövligt korta, ryggmusklerna lika så... Töja, töja, töja, töja och så töja lite till, alltså!

Ingen smärta i magen alls, nästan i alla fall, och den gamla utstrålningen i höger ben är i princip borta. Det tar sig!

Två och tre år av saknad

Mina hästar är mig väldigt väldigt kära.

Idag för tre år sedan förlorade jag hästen med stort H i mitt liv, Basiliqa.

Ett år senare så när som på ett par dagar, så förlorade jag hennes sista son, Bilbao, även kallad Boris.

Jag saknar dem fortfarande så tårar rinner i mellanåt.

Detta foto togs bara ett par dagar innan Basiliqa galopperade vidare, ett foto som säger mer än tusen ord.

Jag känner en enorm glädje över att ha fått ha en så fantastisk häst i mitt liv, och den relationen vi hade. Tack och lov att jag har två av hennes avkommor kvar hos mig <3

Den nakna sanningen

Ser ut såhär. 

Jag har bestämt mig för att jag lika gärna kan dokumentera denna läkning också, dvs såret. Hoppas det inte väcker anstöt hos någon. 

Nu när jag ser bilden så kan jag förstå att de rekommenderar kirurgtejp i 6mån för finast möjliga ärr ;-) Så nu är tejpen på igen, jag tog av den för att duscha.

Att hela nedre delen av magen fortfarande är så svullen beror på att de sytt väldigt väldigt rejält under huden. 

Jag känner nu ändknutarna tydligt och enligt kirurgen så är allt sytt med dubbel tråd och som sagt väldigt väldigt rejält. Ändarna är surrade en massa varv för att stå pall hostningar, nysningar och annat och kommer att vara kvar i upp emot ett halvår innan kroppen tagit hand om tråden och allt är läkt. Lite spännande sån där kuriosa, tycker jag.

Min kirurg ringde upp idag igen och kollade läget med ben och annat. Jag fick lite tips på övningar för benet för att se till att inte stora lårmuskeln börjar förtvina som det kan bli när det blir smärtblockader i det område som det är för mig. Imorgon ska jag prova att öka på mina små promenader lite till.

Kirurgen undrade om det är värre än jag föreställt mig innan, men det tycker jag definitivt inte. Jag är ingen som direkt funderar över smärta och dylikt i förväg, särskilt inte när det kommer till okända situationer. Jag fokuserar på att ta det som det kommer, så fungerar jag. Hantera eventuella problem när de uppstår, inte i förväg om det går att undvika - blandat med en stor portion realism och fakta. En strategi som hjälpt mig många gånger och som jag är väldigt glad för. Det är svårt att beskriva exakt hur jag menar, men det var i alla fall skönt att ärligt kunna svara "-nej, inte alls" till kirurgen.

Idag har jag haft massor med trevligt fikabesök här och jag klarade att sitta längre än jag gjorde innan operationen innan smärtan ökade, hurra! :-D Full fart framåt! Små steg i alla fall!

Nu - sovdags!

Två veckor

Idag är det två veckor sen operationen. 

Det firades med att min käre far skjutsade mig till lasarettet här hemma för att plocka bort agrafferna runt snittet. Allt såg fint ut förutom på ett ställe där det glipade lite i huden (dock inte ett öppet sår), det är på samma ställe som det vätskat igenom förbandet lite.

Nytt litet omslag där som skall sitta en vecka så skall det vara läkt sen och så kirurgtejp över resten. Det rekommenderades att jag ska ha det i ett halvår (!) för snyggast möjliga ärr. Byte av tejp varje gång jag duschar, naturligtvis. Inga solstrålar på ärret på ett år, men det sitter så pass lågt att det bör inte bli några problem.

I övrigt så mår jag ganska bra :-) Var lite för snabb med att minska på det långtidsverkande morfinet (korttids har jag inte behövt på över en vecka) sett till benet och följdsmärtor av det så i helgen så ökade jag tillbaka igen. Ger det någon dag till innan jag provar att minska igen.

Blir mer och mer rörlig även i vänsterbenet, så idag tänkte jag utöka min lilla "promenadrunda" litegrann. Går nu mer med ett ben per steg i trappen och jag kan sitta upp längre och längre stunder utan ökad värk. Det går framåt, alltså! :-) Det är jag väldigt glad över även om jag får erkänna att jag kanske inte har världens bästa tålamod alla gånger ;-) Bra tålamodsträning det här, alltså! :-)

En vecka

Har gått sen operationen. Vid den här tiden fick jag äntligen komma in på rummet efter det långa uppvaket och ringa alla oroliga där hemma.

Jag måste säga att det går över förväntan sett i ett stort perspektiv. Visst är jag fortfarande väldigt orörlig - i princip helt beroende på vänsterbenet - men det går framåt för varje dag.

Det är ändå en stor operation jag gjort.

Jag äter ännu ganska stora mängder medicin men mindre än de första dagarna och imorgon ska jag börja trappa ner morfinpreparatet enligt schema. Det tror jag inte ska bli några problem. Jag har inte behövt behovsmorfinet på några dagar redan.

Tyvärr har det stora såret varat lite, ska ringa och höra om jag ska åtgärda det på något vis imorgon.

Det var veckans summering det!

Imorgon hoppas jag på att ta mig ut en liten kort sväng för första gången, spännande...

Omtanke

Får så mycket fin omtanke av nära och kära <3

Telefonsamtal, sms, kort, blommor, magasin, böcker, godis... Jag är verkligen rik som har vänner och familj som bryr sig om mig <3

Ett urval vackra blommor;

Eftersom jag ännu inte tar mig utanför dörren så får jag ju dessutom njuta maximalt av prakten.

Tack all fina!!

Flygplanet Bravo

Efter att lillebror fick en racerbil på en av sina virkade mössor så lade storebror in ett önskemål om att få flygplanet Bravo (från filmen Flygplan) på en av sina.

Sagt och gjort!

Det var ett alldeles lagom litet rehabprojekt här hemma på soffan.

Virkad på frihand, i Tildagarn, virknål 3.

Sonen blev nöjd och glad, kul!

Tomtekompisar

Två nya tomtar har tillkommit till skaran här hemma.

Båda har jag virkat enligt ett mönster från Järbo; http://media.jarbo.se/patterns/pdf/91422_low.pdf

Den stora i Hooked Zpagetti med virknål 10, den lilla i Järbos Luva med virknål 5.

Den stora kan fungera som dörrstopp, den är delvis fylld med grus. En riktig hustomte!

Roliga att göra, och ganska snabbt gick det dessutom!

Nu är det jul här i vårt hus...

Den lilla slutfördes på sjukhuset;

Tillsammans i väntan på att komma upp på vinden tills julen är här på riktigt;

Hemma igen!

Nu är jag hemma sen ett par dagar.

Gissa hur skönt det är, även om alla på sjukhuset var fantastiska! All heder åt jobbet de gör, och hur noga de var med oss alla.

Min kära mor hämtade mig på sjukhuset och en fin sjuksyster skjutsade ner mig till entrén via Apoteket i en rullstol - tyvärr fungerar inte vänsterbenet nog för längre promenader ännu.

Mamma hade på min begäran köpt med sig tårtor till personalen, det kändes som det minsta jag kunde göra efter så fint omhändertagande. Oavsett om det är deras jobb eller ej att göra just det de gjorde, så tycker jag man ska försöka visa så mycket uppskattning man kan, när man kan det. Det finns ingen som inte gillar uppskattning för ett bra jobb resonerar jag :-)

Här hemma går det sakta men säkert framåt. Jag är lite trött av tabletterna, och tar fortfarande sprutor med blodförtunnande, men så har det ännu bara gått 5dagar sen operationen. På det stora hela mår jag bra! Det är egentligen bara vänsterbenet (varifrån de plockade benmassa) som är något bekymmer tycker jag nog och det blir stadigt bättre det med.

Idag har jag tex bara en fysisk ålder av sisådär 92år, igår var den 93år och i förrgår ytterligare något år ;-) Jag återfår och mer känsel i vänster ben och svullnaderna börjar att minska.

Idag har dagen största insats bestått i att baka en kladdkaka med barnen till söndagsfika. Med div små pauser så stod den till slut i ugnen och god blev den <3 

"Jättemumsig!" och "Smaskens!!" var lillens summering.

 

Lillen tycker att elvispen låter för mycket och tar det säkra före det osäkra...sötnos.

Resten av dagen har fördrivits på soffan med barnen vid min sida delar av dagen, läsandes böcker, syendes på sykort eller läggandes pärlplattor. Hjärtebarnen! De pysslar om sin mamma efter bästa förmåga <3

(Observera min allt igenom fantastiske make i bakgrunden, för tillfället bytandes blöja. Han är verkligen min klippa i livet och just nu får han ju av förklarliga själ rodda med precis ALLT inkl. hjälpa mig med det mesta. Allt utan ett pip, såklart. Som jag älskar den mannen!! <3 )

Nu försöker jag sova för natten men nervpirrandet i vänsterbenet lever sitt eget liv. Förhoppningsvis somnar jag ändå om en stund. God natt på er!

Längtan <3

Igår var den här juvelen (store sonen), maken och pappa på besök. Som jag längtat <3

Dagen idag har rullat på. Konstigt hur dagarna kan gå utan att jag gör ett dyft mer än att äta, träna på att gå, ta mediciner och vila. Har haft besök av min kirurg två gånger idag också, de är verkligen fantastiska på att ta hand om sina patienter här! 

Jag har som jag nämnt tidigare problem med vänster ben där de tog benmassan, och det kan ta ganska lång tid att läka, så imorgon kommer kommunen förbi hemma med griptång och strumppåtagare (konstigt ord...). Det kommer att behövas kan jag säga...

I övrigt går det framåt. Jag har hankat mig korridoren ner och tillbaka helt utan hjälp nyss, heja heja! Tidigare idag så klarade jag att duscha en stund, om än sittandes - vad underbart skönt!

Som ny!

Mellan diskarna som skruvarna är fästa i så sitter en "korg" fylld med mitt eget ben från höftkammen. Min egen disk var så pass nedbruten att jag nu är en en knapp centimeter längre med korgen istället för disken.

Nyss har delar av älskade familjen varit här <3 <3 <3 Gissa om det var härligt att få krama om dem?

På benen!

Hittills idag så har jag "gått" (läs stapplat fram hängande på ett gåbord ;-) ) 2ggr fram och tillbaka i korridoren. MVG på det enligt sjukgymnasterna och sköterskorna. Känns himla bra!

Dränaget, katetern, droppet och morfinpumpen är nu bortkopplat så nu är jag fri från slangar.

Jag mår förvånansvärt bra måste jag säga! Bättre än förväntat. Lite lågt blodtryck gör mig lite snurrig och vänster ben är lite upprört med smärta i höften och känselbortfall i benet (pga att den transplanterade benmassan till ryggen togs från vänster höftkam, och då flyttades känselnerverna undan en stund, men känselbortfallet skall klinga av om några dagar) men såret på magen och själva ryggen känns över förväntan som sagt! Jag är förstås full med allsköns smärtlindring och det är därför jag mår så pass bra, men det är ändå skönt att känna att det fungerar enligt plan.

Nu har jag nyss ätit lunch (sittandes på sängkanten!!) och nu tänkte jag sova en stund innan det är dags för röntgen.

Sedan kommer maken, store sonen och pappa och hälsar på! <3 Tyvärr är lillen för förkyld för att få åka med :-( och det känns tungt för saknaden efter dem alla är stor, men jag är glad för dem som kan komma i alla fall! Pojkarnas snälla gudmor kommer och passar lillen under tiden <3

Avslutar med en bild på magen, svullen och dan men ändå;

Over and out för nu!

Idag är första dagen

...på resten av mitt nya liv. Om mindre än en h rullas jag till operation.

Natten har varit tuff och många tårar har trillat under morgonen vid tankar på barn och familj. Nu är det att blicka framåt och uppåt som gäller. Jag gör ju det här inte bara för min skull utan även för deras.

Har nyss dubbelduschat för sista gången och rengjort varje por av kroppen. Håret skriker efter balsam nu, kan man säga...

Har tagit 7 olika tabletter och fått infarten på handen på plats.

Nu kör vi. Nu bara SKA detta bli bra!

Nu är det dags

Nu är tiden kommen, jag är inskriven på Stockholm Spine Center och har fått träffa kirurgen samt tagit ett sista blodprov. 

Imorgon är det dags för operationen.

Jag dubbelduschade med descutan hemma imorse och har nyss fått två högar med attiraljer inför kvällens och morgondagens duschningar.

Ojoj vad mycket som rör sig i huvudet nu...

Utsikten från rummet på avdelningen, ganska fint faktiskt!

Fantastiska kollegor

Jag har väldigt väldigt fina kollegor. 

Idag lite extra omtänksamma och fixade fint "inför operationen-fika" och de hade dessutom köpt en fantastiskt fin present som pepp!

Denna kommer bli underbar kalla och deppiga dagar under sjukskrivningen <3

Julklappar check!

Inspirerad av senaste årens resor ner till Det Gula Varuhuset I Söder, aka Gekås, när det närmat sig jul så fick jag ett infall för några v sedan och bestämde mig för att ta en tur i år igen, men denna gång mycket tidigare för att hinna innan operationen. Tanken på att så mycket som gå in i en endaste affär som nyopererad gjorde valet mycket enkelt.

Jag är en sådan som tycker om att ge bort presenter, så att utesluta dem helt var inget lockande alternativ.

Sagt och gjort, jag frågade min kära mor om hon ville följa med och det ville hon (vilket var fantastiskt bra, inte bara för att det var mysigt utan även för att hon körde stor del av vägen så att min krake till rygg inte behövde utstå den extra smärtan det innebär), så i slutet av förra veckan styrde vi kosan ner till fina vän L utanför Varberg. Där hade vi en jättemysig kväll och så styrde vi mot Gekås morgonen efter.

Där blev vi i 12h :-O inkl. lite vilopaus och skoköparpaus.

Så nu har vi hela årsförbrukningen av hygienartiklar, underkläder, strumpor och vantar för hela familjen samt div barnkläder, lite baskläder till mig och maken, ALLA julklappar till släkt och vänner, en del husgeråd inkl. fönsterputsmaskin, svamp och frukttork, juicepress och lite nytt pyssel samt några böcker till barnen inför första tiden efter operationen klart. Ganska effektivt om jag får säga det själv ;-) 

Applikation

Lille sonen var inte vidare förtjust i sin nyvirkade mössa precis som befarat... Så vad göra annat än att falla till föga för det han älskar allra mest, bilar?

En röd racerbil senare så bli mössan använd.

Virkade den på frihand efter lite inspiration på Pinterest.

Äntligen! <3

Efter fyra långa månader och ca 400gr (!) på skrittbandet så har Berrabus äntligen fått grönt ljus för igångsättning <3 Hurra!!!!

Det är han så oändligt väl värd, han har varit så tapper hela den här tiden! Jag själv skall ju snart opereras så dessvärre får jag inte själv njuta av att han äntligen är bra, men vad är väl en bal på slottet - huvudsaken är att han är frisk!

Förmodligen kommer han att lånas ut på långtidsbasis under min konvalescens. Han har just haft 4månader, snart börjar mina egna 4månader (minst...)... Jag har en toppenbra tjej som är intresserad, nu återstår bara att Berra skall bli mer igång så vi kan se om de passar varandra så bra som vi tror.

Fina fina hjärtat mitt <3

Veckans böcker

Just nu har jag denna i lurarna;

En pepp inför rehaben som komma skall. Jag är väldigt motiverad må ni tro!

Tidigare i veckan avslutade jag denna;

 

Himla fin bok <3

En ny luva

Så har jag färdigställt en luva till. 

Den förra virkades ju exakt enligt mönstret men blev på tok för liten. Nu har jag virkat en exakt likadan, fast med virknål 8 istället för 6. Den blev alldeles perfekt i storlek åt mig!

Nu ska den pimpas med lite knappar tänkte jag, kan inte riktigt bestämma exakt vilka bara...

Här är båda på samma bild, "lite" skillnad i storlek...

Virkade i Järbos garn "Luva".

Björnbärsmarmelad

Jag frågade några vänner om tips på saker att göra av björnbär då vi har massor nu. 

Fick tips av en på hennes favoritmarmelad. Igår kokade jag den och oj så god den är! Min första marmelad faktiskt (vi äter i princip aldrig marmelad), men definitivt inte den sista. 

Här är receptet - det är äpple/plommonreceptet en bit ner, så byts plommonen ut mot björnbär;

http://www.dansukker.se/se/inspiration/aret-runt/sommar/plommonplock.aspx

Mums! Enligt min vän skall den vara extra god till grönmögelost - skall definitivt testas!

En bil kommer lastad

Med äpplen.

En av förra veckans VAB-aktiviteter blev att åka iväg till en grannstad och lämna in lite äpplen för mustning. "Lite" skriver jag för att det, trots att vi tog med 8 papperskassar fulla, bara är en bråkdel av all frukt vi har.

Vi levererar till förskolan varje vecka, till stallet, svärfar har tagit till två stora omgångar mos osv och vi har ändå mängder kvar. Lyxproblem, jag vet, men jag mår dåligt av att se så mycket gå till spillo som det gör just nu för att vi helt enkelt inte hinner med (eller har plats i kylar och frysar - för vi har faktiskt 2st fullstora av varje sort, nästan knökfulla allihop redan innan...).

Nåväl - must var det ju! Lämnade in till ett nytt ställe i år, och igår var det dags att hämta. Jag gissade på runt 40 liter, men det blev 70! Så nu är det verkligen överfullt hemma... 

Hade två proppfulla IKEA-kassar med äpplen med mig i bilen när jag hämtade musten, som jag tänkt lämna av i stallet. Dock föll det sig så roligt att det var en man och hämtade sin must samtidigt som jag och som var lite bedrövad över att de fått så lite frukt på sina träd i år (och följaktligen lite must). Jag erbjöd honom naturligtvis raskt att få mina kassar i bilen som gissningsvis ger sisådär 40liter, minst, och han blev bokstavligen alldeles salig! Vardagsglädje när den är som bäst, alldeles underbart!!

Det lättade upp mitt dystra hjärta en aning efter att ha hört de första valprognoserna visa på den främlingsfientliga rörelsens framgångar precis innan jag hoppade ur bilen. Fullständigt obegripligt och det smärtar ända in i märgen, nu när resultatet är ett faktum.

De äppelsorter vi fått mustat är mest Antonovka och så en del Åkerö. Transparent Blanchen är i princip slut (och övermogen) och den sista sorten vi har och som jag ännu inte artbestämt helt, det trädet är tyvärr lite sjukt vilket även syns på majoriteten av frukten där, så den känns lite vansklig att använda till must. Synd, för den är väldigt god!

Försöker nu klura ut hur vi ska kunna frigöra utrymme för mer must i frysarna och kylarna, för det känns ju så bra att använda must från vår egen frukt istället för att köpa juice i vinter, hur ekologisk juice vi än köper. Dessutom utnyttjar vi ju frukten i ännu högre grad, förutom att det är så gott!

Luva

Efter att inte ha virkat något på bra länge så trillade jag över ett erbjudande på Järbo Garns nya "Luva" på ICA och plötsligt infann sig virklusten.

I vanlig ordning så orkade jag inte göra någon provlapp, och i vanlig ordning kunde jag konstatera att jag virkar för hårt för att mönstret ska stämma... Så mössan som virkades mönsterenligt och som var tänkt åt mig, passar nu perfekt på vår 2,5-åring... 

Snabbt gick det - jag började på tåget upp till jobbet, och blev klar på vägen hem samma dag - så det får bli en till, större, åt mig själv någon dag. Måste bara köpa lite mer garn.

Jag gillar så här långt "Luva" skarpt! Mycket lättvirkat! 70% akryl och 30% ull, 55m/50g, virkas med nål 6.

Och så på en förkyld stackars liten modell <3

Avigan ut;

Och så rätan;