Det rör på sig! Eländesvaden del x

Efter att ha fått remissbekräftelsen från mitt hemsjukhus och därefter i frustration kontaktat en idrottsklinik i Stockholm som fått goda vitsord på olika träningssajter på nätet i hopp om kortare väntetid, så fick jag en återbudstid på den kliniken redan två dagar senare, dvs idag! 

Nu har jag just kommit från deras ortoped med en remiss till magnetröntgen inom maximalt 2 veckor och återbesökstid hos läkaren inom en vecka efter det. Alltså har jag kapat åtminstone 3 månader! Helt otroligt skönt!!

Anmärkningsvärt i sammanhanget är att idrottskliniken är knuten till landstinget i Stockholms län - så något som i mitt landsting (ett annat) hade tagit mig minst 5 månader att få till stånd, förmodligen mer, nu kommer att vara avklarat på ca 2 veckor. Och ingen är gladare för det än jag just nu!!

Jaha...

Så nu letas privat idrottsläkare. Tack och lov så börjar vaden i alla fall bli långsamt bättre, efter de två månader som redan gått...

När löven faller

Så tittar det fram både ett och annat. Till barnens stora glädje!

Våra vinrankor har uppenbarligen gillat den varma sommaren :-)

Runt Djurgården till häst

I fredags var jag och mina kollegor inbjudna till en långritt runt Djurgården av en leverantör. Vi började med att äta en god lunch på Tekniska Museet innan vi promenerade över till stallet som låg tvärs över Gärdet. 

Det blev en härlig em på hästryggen! Vackert väder, vacker natur och glada ryttare och hästar.

Jag red alla skrittsekvenser utan stigbyglar för att skona vaden och den höll sig snällt i schack. Hästen likaså, som var en pigg och stabil Tinker :-)

Bra slut på veckan!

Mina nya (o)vänner

Nytt besök hos sjukgymnasten med den eländiga vaden idag igen.

Ingen munter tillställning, precis som misstänkt.

Dunderkuren med Naproxen hjälpte inte alls, och smärtan kvarstår. Jag har känningar konstant men det gör inte direkt ont "rakt upp och ned", däremot så snart jag belastar minsta lilla (läs går till tåget, till/från tunnelbanan eller bara kör bil) så ökar det direkt. I förrgår var jag tvungen att jogga ett par hundra meter för att hinna med tåget hem, och det sotar jag fortfarande för. Jag blev verkligen ledsen efter det, för jag var rejält halt, det gjorde ONT och det känns så evinnerligt långt borta att kunna löpträna igen.

Sjukgymnasten jobbar nu enligt tesen stressfraktur trots allt, då symtomen nu tyder på det när den akuta inflammationen börjar lägga sig. Jag har fortfarande inte fått svar på remissen till ortopeden, men dock blir behandlingen inget annorlunda direkt med en diagnos så vitt jag förstår.

Fortsättningen nu hänger på när jag får min tid hos ortopeden. Tar det lång tid (3 månader är tydligen inte ovanligt) så blir det till att boka tid hos en privat idrottsläkare i Stockholm. 3 månader känns som alldeles för lång tid att vänta, jag behöver hjälp med fortsättningen tidigare än så. Det har snart gått 2 månader redan, nästan helt utan framsteg...

Jag skall även leta efter en sjukgymnast som är specialiserad på idrottskador efter rekommendation av den sjukgymnast jag går hos nu då denne känner sig för outbildad inom just idrottskador för att kunna hjälpa mig fullt ut. Det känns respektfullt och förtroendeingivande! Synd bara då jag verkligen trivs med denne f.ö.

Jag fick i alla fall med mig ett gäng nya övningar, och så fick jag med mig dessa...;

INTE roligt och jag tror kanske inte de kommer bli särskilt mycket använda då det är så SVÅRT att gå med dem på ett bra sätt, men som jag sa till sjukgymnasten - vetskapen att jag BORDE använda dem, kommer att göra att jag fokuserar ännu mer på att gå lugnt och långsamt :-)

Så har jag beställt ett sådant här - Aquajogger - för löpträning i vatten vilket skall vara den mest skonsamma rehabträningen vid bla stressfraktur, och som dessutom stärker kroppen på precis rätt sätt inför den dagen jag är smärtfri och kan springa på mark igen. Tydligen är det en väldigt nyttig typ av löpträning även som frisk. Jag är laddad!!

Dagens tåg

Mest jobb på tåget senaste tiden, men en viss del virkning ser jag ändå till att knö in. I dag i form av ett mössprojekt (för ovanlighetens skull ;-) ).

Mönstret har jag lånat från den trevliga sidan Kungen och Majkis, en baggy mössa som jag dock kortat av. Får se om den blir lagom i slutändan...jag är lite tveksam. Så gjorde jag dessutom lite fel i början men har sen kört på ändå med förhoppning om att kunna rädda upp det hela på slutet. Upplagt för succé alltså ;-)

Mönstret;

http://kungenomajkis.blogspot.se/2013/10/varmande-favorit-i-repris.html?m=1

Virkar gör jag med dubbelt garn från Tunisien, nål 4 för jag har tappat bort 5:an som jag tänkt använda egentligen (suck).

Jaja, kul är det hur som helst! :-)

VAB-marathon

Ja, här hemma har det nu VAB:ats i 2veckor... Tur vi är två som delar!! Idag får de dock gå till förskolan igen båda två, måtte de hålla sig friska ett tag nu. I alla fall tills vi båda vuxna kommit ifatt lite på jobbet... :-o Då och då vore det skönt att ha en typ av jobb där en vikarie utför ens jobb om man är borta.

För att få utlopp för lite uppdämd kreativitetsenergi härom kvällen så satte jag mig och sydde en stund.

Det blev det draperiprojekt till groventrén som jag så länge tänkt få till. Jag tror min man har svårt att förstå prioriteringsordningen i mina tankar ibland, med tanke på allt halvfärdigt som redan ligger här och där, men detta projekt var plötsligt perfekt att smita mellan med ;-)

Klockan tickade på så för att få lite hyfsat med sömn den natten så blev det färdiga draperiet inte struket, men vad gör väl det. Det får bli en annan gång om det inte hängt ut sig tills dess ;-) Det blev i alla fall uppsatt!

Anledningen till draperibehov;

Mycket trevligare genast!

Ett helt år har gått...

...sen min fantastiske "Boris", yngst i syskonskaran av mina hästuppfödningar, tog sitt sista andetag. Det var en kristallklar natt, med hög luft och en otrolig stjärnhimmel.

Det är det inte i natt, men ett ljus brinner nu som då för honom, i vår trädgård och gör vad det kan för att ljusa upp natthimlen. I kväll är Boris kväll.

Boris har en mycket speciell plats i hjärtat och saknaden ter sig lika stor idag som för ett år sedan.

Dessa underbara hjärtevänner hästarna, så mycket glädje och så mycket sorg...men allra allra mest - så oändligt mycket tacksamhet jag känner inför dem.

Basiliqa, lille Boris och jag, för två år sedan. Ett foto som sitter här hemma;

<3

Ljust i barnavdelningen

Plötsligt händer det - jag hittade äntligen en lämplig lampa till barnhörnan i matrummet när vi var på IKEA.

Trodde inte att det skulle bli just där kanske, men de hade en i sin PS-serie som visade sig bli bättre än förväntat när den väl var på plats!

Jag skruvade upp den i sällskap av lillen, och det gick "sådär", kan man lugnt säga... 

Men till slut så blev det bra i alla fall!

Lampan går att vika in så den sitter helt dikt mot väggen, perfekt när Lillebror Klåfingrig är på sitt Tarzan-humör.

Nu börjar barnhörnan faktiskt kännas komplett (efter sisådär ett år...) så när som på de förvaringskorgar jag tänkt virka till duplot, som just nu ligger i en plastback bakom bordet.

Stor och Liten

För några veckor sedan skrev äldste sonen sitt första egna brev, till sin kompis Albin. Vi lärde känna Albins familj när vi bodde i Täby och gick i samma föräldragrupp. Jag och Albins mamma promenerade många mil ihop och började umgås familjevis, och har sen fortsatt att hålla kontakten efter att vi flyttade.

Sen dess har respektive familj utökats med varsin lillebror <3, så när vi var föräldralediga samtidigt igen så såg vi till att ses i princip varje vecka.

Calle och Albin fullkomligt älskar varandra och det är alltid fullt ös (minst sagt) när de ses. Vi hoppas att de små också skall hitta varandra lika bra när de blir lite äldre :-)

Hur som helst - i brevet knåpade Carl ihop en inbjudan till lekstund på lekland och datumet blev bestämt till i förrgår.

SOM han har längtat ända sen dess.

Som tur var hann han bli frisk i tid, men tyvärr är lillebror fortfarande sjuk så han och maken stannade hemma, medan vi andra begav oss till leklandet Stor och Liten i Barkarby.

Vi såg knappt röken av de stora killarna under de 3h vi var där. Vi höll såklart koll på dem, och de kom farande när de var törstiga, men det var märkbart hur stora de har blivit <3

Efter leklandet var det hög tid för påfyllnad av energi så vi tog oss bort till IKEA för middag. Sedan stuvade vi ner de stora barnen i en kundvagn och så satt de och varvade ner med lite spel. Lugnare IKEA-besök har jag aldrig varit med om!
Självklart ville lille H också sitta hos de stora killarna efter en stund, så vips hade vi förvandlat kundvagnen till ett färdmedel för tre, gullungar!

Det blev shoppat lite av varje som vanligt på IKEA... tur att kundvagnen var full av barn - det begränsade möjligheterna till inköp av större grejer markant ;-)

Nu längtar vi till nästa gång vi kan ses! Åtminstone en gång till innan jul skall vi absolut se till att fixa. Förra året bakade vi lussebullar ihop vilket resulterade i att vi fortfarande hittar gula fläckar här och där i köket - får se om det blir likadant i år... :-)

Lasersvärd

I den här familjen blev det lasersvärd till lunchen igår på Calles initiativ.

Nu är jag sugen på att hitta på mer rolig mat!

 

Den här veckan har vi VAB:at i princip hela veckan. En god sak av det är att Carl fick tid hos barnspecialisterna för ny astmamedicin mot sin förkylningsastma. Det blev helt andra sorter än innan och de har haft mycket bättre effekt! :-)

Nu har lillebror och maken tagit över förkylningen istället.

Vi vuxna har båda riktigt späckat på jobbet just nu så denna VAB har verkligen varit förödande i det hänseendet men inte mycket att göra. Tur att vi delar efter bästa förmåga.

Det är bara att försöka njuta av extra tider barnen och koppla bort jobbmailen så gott det går.

Någon dag till hemma lär det nog bli nästa v om inte lillen är feberfri imorgon, men sen hoppas vi på att vi får hålla oss friska ett tag!!

500kg glädje

Tänk vad mycket glädje han skänker mig, min fyrbening <3 Ja hans syster också naturligtvis, på distans.

I veckan är det 1år sedan jag förlorade deras lillebror, och 2år sedan deras mamma, så just nu är jag lite extra känslosam gällande mina hästar. Jag har saknat Chiquita mycket senaste tiden, även om jag vet att hon har det toppen. 

Tänk om jag vore gjord av pengar och tid...

Hur jag gör en trikåmössa

För länge sedan, sist vi hade junta här hos mig, så klippte jag till en trikåmössa för att visa hur jag gör.

Jag har gjort mönster utifrån barnens köpta mössor och sedan provat mig fram till lagom proportioner och tycker nu att det känns ok - jag har ändrat lite allt eftersom.

Sen den där juntan har jag tänkt fota de efterföljande stegen ett och ett, men den där tillklippta mössan har bara blivit liggande. Så i förrgår hamnade jag framför symaskinen för att laga ett av Berras täcken och vips så fick mössan hänga på. Så - här kommer det - mitt sätt att göra mössor på;

 

Just klippt (dubbelt tyg);

Vik upp tyget;

Vik på andra ledden, med avigsidan utåt(

Sätt maskinen på trikåsöm;

Sy ihop de yttersta kanterna, dvs den långa och sedan de två korta på motsatt sida;

 

Vänd tyget ut och in, så rätsidan kommer utåt;

Vik även in tyget på andra ledden - inuti - så det blir som en mössa;

Vik om så de osydda kanterna kommer mot varandra (tyget blir nu fyra lager) - nåla ihop. Var extra noga med "toppen", så skarvarna blir bra där;

Sy ihop och vänd ut och in - klart!

Sist så sydde jag på en liten applikation. Den färdiga mössan på den levande modellen :-) ;

Familjefotografering

Att fota hela familjen ihop är något jag varit väldigt sugen på länge, eftersom  det verkligen inte hör till vanligheterna att vi lyckas fastna på samma bild hela gänget. 

Studiobilder har dock inte varit lockande då det verkligen inte är "vi", men så fick vi tillfälle att vara med när en fotograf kom ut till min systers stall för att fota henne och hennes häst. Det finns en mycket vacker allé där ute, som passade perfekt för familjefoton.

Vädret var så vackert som det någonsin kan vara, och träden gyllengula.

Det var ingen enkel match att få samtliga i familjen synkade på bilderna men fotografen gjorde ett fint jobb.

Vi har fått 4 provbilder ännu sålänge, förhoppningsvis får vi fler snart :-) Jättekul!

Som tagna ur en Haglöfsreklam ;-)

På sista bilden så får killarna provsitta sin mosters häst Bosse som är min uppfödning och 4år ung. Han är således storebror till Berra och lillebror till Chiquita, de har alla samma mamma i min fantastiska Basiliqa som fick sluta sitt liv alldeles för tidigt <3

Chilifrukter på rot

Min man får med jämna mellanrum för sig att odla olika saker, genom att plocka frön från saker vi köper och sen driva upp dem.

Oftast chilifrukter av något slag, men även paprika och ibland slinker det även ner någon avokadokärna eller kärnor från ett äpple, päron eller liknande "bara för att", även om det var länge sedan sist vi hade ett äppelträd på fönsterbrädan ;-)

Just nu har vi tre chiliplantor som nyligen fått flytta in efter en sommar ute och de börjar bli smått enorma jämfört med hur stora de vanligtvis blir innan de bär frukt.

Undrar vad detta skall sluta...

Husmoderlig VAB

...eller nåt.

Calle imponerade med att göra en deg själv och sedan tålmodigt baka ut den och skära bullarna helt själv <3

Lilleman vaknade från sin middagslur lagom till utbakningen och var väl inte riktigt lika tålmodig ;-) 

Men bullar blev det och goda blev de också!

Receptet tog jag här - kardemummabullar med vanilj;

http://mitt-stora-koksaventyr.blogspot.se/2010/04/nr-13-vanilj-och-kardemummabullar.html

Så nu är frysen laddad för ett tag framöver.

Detta magiska ljus

Hösten är verkligen vacker. Så vemodig och så fridfull på en och samma gång. Det magiska ljuset och den klara luften rör mig på djupet, varje år.

Denna höst är en av de tuffare på länge med åldrade kära som livet börjar lämna, en intensiv arbetshöst, en intensiv period av barnens liv. En stor känsla av otillräcklighet på många plan.

Det gäller att påminna sig om allt det vackra i livet och allt vi har att vara tacksamma för. Det gör jag dagligen, kramar min familj extra mycket, min häst lika så, och låter hösten fylla hjärtat. 

Årets äppelmos

Fixades i lördags. Lite ont om tid så vi nöjde oss med knappt 2 papperskassar, dvs ca 20 kg. Det gav knappt 14 liter mos, så nu finns det till åtminstone halva vintern.

Vi gör helt osötat mos, den äppelsort vi använde denna gång - vilken vi tror är "Antonovka" - är söt i sig själv. Så tillsätter vi heller inget konserveringsmedel utan fryser moset istället då vi har gott om frysförvaring. Så vårt mos innehåller äpplen rätt och slätt ;-)

Vi lånar svärföräldrarnas assistent med mostillbehör, hur smidigt som helst! Bara grovhacka äpplena, koka lite lätt och mosa på :-)

Mos in progress;

Färdigt!

Gott!!

Kroki

Igår var jag medbjuden som gäst på LC, Ladies Circle, en väldigt trevlig förening för kvinnor upp till 45år.

Kroki stod som mötesaktivitet för kvällen, och vilken nostalgitripp det blev!

Det har gått lååååång tid sen sist, gissningsvis åtminstone 8år. Oj oj oj. Men så roligt det var! Jag var horribelt ringrostig (såklart), och jag har väl aldrig varit någon stjärna på kroki, men det spelar liksom ingen roll, det var bara att släppa loss och köra på - Så KUL!

Under utbildningen tecknade vi nämligen en hel del kroki. Förutom ett antal pass under den konstnärliga verksamheten och formläran, så anordnades kvällskroki regelbundet på skolan. Jag var dock inte den mest flitiga besökaren där pga mitt hästliv som då var väldigt intensivt, men ibland kom jag iväg. 

Nåväl. Det gav mersmak att ta upp skissandet igen, om än inte kroki (det är ju inte alldeles enkelt att hitta tillfällen) så åtminstone "basic" skissande. Det tillhör mitt yrke - "handen är arkitektens skarpaste verktyg" - men glöms bort i den datoriserade arbetsmiljö som är vår vardag nu för tiden, och jag har inte skissat "på riktigt" sen skolan i princip...många år sedan nu m a o!

En skiss från gårdagen, en relativt snabb posering på 10min;

Sedan avslutades kvällen med härlig plockmat och ett par glas vin i alla glada LC:ors lag. En mycket trevlig kväll som dock lett till viss trötthet idag ;-) Tur att det är fredag! Om än med väldigt mycket jobb att göra innan det blir helg.

Juntadags!

I tisdags hade vi junta igen för första gången på länge! Himla trevligt att träffa tjejerna igen, det blir så sällan nu när jag inte kan löpträna längre. 

Det var skönt att landa hos Anna efter mycket på jobbet, tågkaos de Lux och pga det stress till store sonens Knatteskutt för att hinna. Men det gjorde vi genom att maken tog med båda barnen dit. Så fick jag själv skjuts av min snälla mamma från tågstationen och dit för att byta av maken så han kunde gå hem med lilleman. Puh.

Så vidare mot juntan senare för min del, där vi hade en mysig kväll med mycket god mat, trevligt prat och så lite virkning - som vanligt med andra ord <3 Tack tjejer!! Det var verkligen välbehövligt.

Jag slutförde mitt allra första virkprojekt, från januari i år. Det är en grönrandig mössa, tänkt till store sonen men som blev lagom till lillen ;-) Påbörjade sedan en sittpuff, äntligen. Jag har tänkt på det så länge, därav "äntligen".

Jag har nu kommit halvvägs och improviserar hej vilt. Det ska bli spännande att se resultatet... Jag tror den kan bli bra!

Välkomna till Fjärdhundra motorvägen 3!

Medan jag var i Skåne så levde övriga familjen prima liv där hemma.

Farfar fick rycka in och vara barnvakt ett dygn då maken hade övning på jobbet, vilket uppkom efter min resa redan var bokad, men det var bara positivt för alla parter - killarna älskar sin farfar och hade haft ett toppendygn.

Farfar hade sedan hand om lillen även igår på dagen då maken och store sonen hade kvalitetstid tillsammans med Calles gudfar Mattias. 

Vad de gjorde? Byggde upp makens så högt älskade legostad, vilket var första gången för Calle. Riktig Legomania med andra ord! Ni kan ju gissa vilken lycka det var, för vår legoälskade fyraåring!! (Och ungefär lika stor för de stora killarna i gänget också, tror jag bestämt ;-) )

Nu längtar Calle redan hem från förskolan för att få fortsätta leka.

Än finns mycket kvar att bygga ihop också, men det spar vi nog lite på till senare.Välkomna till "Fjärdhundra motorvägen 3" allihop! :-)

En weekend på egen hand

Jag har haft en långhelg i Skåne, närmare bestämt i Flyinge, för årets Avel och Sportchampionat för varmblodiga ridhästar.

Det var i år 10:onde året i rad! Detta är en av mina två ensamma helger på året, denna helt vikt åt mig själv och hästnörderi på hög nivå. Inget glamouröst och ungefär så lång ifrån en stadsweekend eller några dygn på spa som man kan komma, men ändå så avkopplande och underbart på sitt sätt för en hästtjej som jag, trots hårda bänkar, köldgrader och halvtaskig mat.

Jag har träffat fina vänner, babblat, skrattat, frossat i fina hästar, blivit varm i hjärtat av kanske inte fullt så fina hästar, drömt om framtiden med mina egna hästar, dansat så mkt vaden tillåter, druckit lite vin i glada vänners lag och levt fullfjädrat campingliv.

Helgen startade med reskaos och jobbkaos i vanlig ordning. Det har tyvärr blivit en tradition det med, att jag alltid lyckas inleda den här helgen med andan i halsen och jobbångest. Så även i år.

Tack och lov så kunde jag sen koppla av och "bara dö" - precis vad jag behövde <3

När man tittar på championaten så får man så mycket inspiration att ta med sig hem. Mitt stora mål för Berra kommande år är sedan länge att han skall kvala till 4-årschampionatet i antingen hoppning eller fälttävlan - det står skrivet i stjärnorna om vi lyckas men provar man inte så kan man inte heller lyckas :-), och nu är jag riktigt taggad! Jag ser verkligen fram emot våren.

Fin utsikt över Flyinge Kungsgård och dess utebana från A la Carte-tältet;

Och så Paco och Frida - mina vänner B och J's otroligt mysiga hundar som självklart också var med och campade!

J hade 3 hästar till start, en 5-åring och en 3-åringi dressyren och en 3-åring i hoppningen. Alla hästarna gjorde fina insatser och toppades av en fantastisk tredjeplats i hoppningen! 

Tusen tack alla inblandade för i år, vi ses igen nästa år! <3

Ännu doftar sommaren

Våra Nina Weibull är ena riktiga kämpar! 

Så här vackra är de fortfarande <3 och massor av knoppar har de. De har blommat i 4 månader nu! Får se hur lång tid det tar innan frosten tar dem dock, det har varit minusgrader här flera nätter nu.

Tror allt jag ska ta och klippa av en kvist och ta med till mormor och morfar lite senare idag!

Hur man spenderar en planeringsdag...

...då förskolan har stängt. Denna gång var jag hemma, nästa gång om 2v är det makens tur :-) Mysigt!!

Vi (barnen och jag alltså) inledde med att gå till den öppna förskola vi hängde mest på som föräldralediga.

Hem för pannkakor och sovstund för lillen, då jag och storebror lekte och fixade lite hemma.

Sen iväg till tågstationen för att göra något jag tänkt länge - åka lite tåg med båda barnen. Ett stort äventyr för dem, kanske något mindre för mig som åker nästan dagligen ;-)

Vi åkte bara en station, ca 20min, lagom :-) Där promenerade vi bort till en välsorterad tyg/garnaffär som säljer Mollygarn och inhandlade fler nystan till mössan då det tog slut innan jag var klar.

Sen inköp av varsin glass och så turné i lite olika lekparker på väg tillbaka till tåget.

En härlig dag!

Jag och mina mössor...

Igår blev den senaste färdig och det lr knappast bli den sista för en ny är redan på gång... De är ju så bra tågvirkning!

Denna gång blev det en efter ett gratis mönster från www.rheatheylia.com, "Divine Hat". Det är så fantastiskt med internet och mönster - det finns så otroligt mycket fint som vänliga människor delar med sig av!

Detta är första mössan jag gjort till mig själv! Det var kanske på tiden ;-)

Här kommer några dåliga bilder...den är helt klart finare live.

Virkad i Molly, med nål 6.

Ränderna är sneda, vilket inte riktigt syns på bilden.

Och så på plats på en blundande upphovskvinna;